Jordskepp

Svensk samtidskonsthistoria, del 19: Klimatet

De där Moseböckerna kastar man inte fram i tid och otid. Det blir ju så högtidligt.

Men just flodvågen… Gud skickar en gigantisk våg över människan på grund av hennes risiga moral, men först ger han Noa utförliga anvisningar för att bygga arken. Vatten, floder, regn. Översvämningen täcker snart alla bergstoppar, och det mesta av liv utplånas.

När vattnet slutligen sjunker undan framträder land igen, arken strandar på ett berg, Ararat, och Noa, hans familj och djuren ombord på arken överlever. Mirakulöst – ja, jisses!

Den bibliska trudelutten står icke allena. I själva verket dräller det av översvämningar inom äldre och yngre livsåskådning och andlighet. Och idag är de aktuella även inom den mer profana miljörörelsen. Klimatförändringar med häftigare skyfall, starkare oväder, orkaner, monsuner, tromber, havsnivåstigningar...

Det här är ett givet ämne för samtidskonsten. Men än så länge är faktiskt konstens systerdiscipliner mer vakna.

 

*         *          *

 

Min kompis Lena och jag gick på en spännande föreläsning på St Sigfrids folkhögskola i förra veckan. Den handlade om jordskepp, enligt ryktet ett extremt miljövänligt boende. Basen finns i passivhustekniken.

Inom jordskeppsnätverken bygger man hus av gamla bildäck, som man bankar in jord i och staplar på varandra. Sen lägger man på ytterligare jord, väggarna blir minst en meter tjocka och håller värme som sedan avges jämnt för ett behagligt inomhusklimat. Innerväggarna muras med lera eller cement, glasflaskor och aluminiumburkar.

Jordskepp

Ljusinsläpp från fönster i syd. Fönstren fungerar som växthus för odling. På taket sitter solfångare (för varmvatten), solpaneler (för elproduktion) och vattenuppsamlare. Vattnet renas och används som dryck eller tvättvatten. Tvättvattnet (som kallas ”gråvatten”) passerar genom odlingarna, toalettvattnet (som kallas ”svartvatten”) renas via en septisk tank.

Idén med jordskepp är att de (precis som rymdskepp) ska innehålla allt en människa behöver för att överleva, utan hjälp från yttervärlden.

 

- Egen uppvärmning/ventilation (termisk massa, självdrag).

- Egen elproduktion (vindsnurror, men främst sol).

- Eget vattensystem (vattenuppsamling, rening).

- Egen livsmedelsproduktion (odling).

-  Byggda av återvunna material (lokala material, men i praktiken mest bildäck, aluminiumburkar, glasflaskor och lera).

 

De första jordskeppen byggdes i USA på 70-talet. Men idén har alltså spridit sig. Gurun heter Michael Reynolds, och naveln heter Taos i New Mexico. Pionjärt och visionärt. När du surfar omkring på ”earthships” märker du snart att steget inte är långt till det sakrala.

Men att bygga med så liten miljöpåverkan som möjligt kräver i själva verket ingenjörstänk. Jordskepp är inget för hippien, lantromantikern eller den allmänna odlingsvurmaren. Byggtekniken är hård, långsam, kunskapsintensiv.

Jordskeppsideologin står långt ifrån den kollektivism som jag är van att tänka igenom. Här bygger varje hushåll sitt eget slutna system. Du är oberoende. Och du kan väl förberedd kura ihop dig i väntan på världens kollaps. Det känns ju som en domedagsvision det här – eller?

Jag kommer aldrig att bygga ett jordskepp. Och det kommer inte du heller. Men vi måste börja tänka annorlunda. Så jag tror att vi kan låta oss inspireras av jordskeppsrörelsen. Om vi matar jordskeppen med hederlig kollektivism, skarp ingenjörskonst och eklektiskt bondförnuft, så hoppar jag gärna i arken.


Sidan uppdaterades senast 2014-07-02 av Fredrik Sandblad