Tjugo mil till teatern

Visst är det spännande med prognoser och trender.

Myndigheten för kulturanalys gav i oktober 2015 ut Samhällstrender och kulturvanor: en omvärldsanalys som lyfter fram fem trender inom kulturområdet som förväntas få konsekvenser på längre sikt. Ungefär såhär ligger landet:

Mångfald

Sverige utvecklas stegvis till ett mer heterogent samhälle. Urbanisering, större variationer i ekonomisk kraft, migration och flera andra variabler ger människor olika förutsättningar för kulturvanor. Här gäller det att identifiera vita fläckar på kulturkartan – Kulturanalys ser det som ”angeläget att en nationell lägesbeskrivning av kulturutbudet i Sverige genomförs regelbundet”. Glesbygdsområden förväntas ha en allt större andel äldre människor än urbana områden, vissa stadsdelar förväntas ha större andel migranter än andra osv.

Glesbygdskommuner lär tappa runt 10 % av sin befolkning under de närmaste åren, och var femte svensk är invandrare eller barn till invandrare 2020. OECD rapporterar att bl.a. Tyskland och Sverige har ökat inkomstklyftorna mer än andra OECD-länder under 2000-talet.

Karl Oskar och Kristina

Hur trafikerar kulturen olika geografiska områden och olika samhällsgrupper? Tja, på vischan kan man ha 20 mil till en teaterinstitution, och barn till föräldrar med svag ekonomi har helt enkelt inte råd med kulturen osv. Problem – inte sant? Hur möter vi upp sånt här?

Deltagarkultur och digitalisering

Vid sidan av den i långa stycken tröttsamma individualiseringen, syns ett fräschare engagemang som gäller påverkansmöjligheter och som ibland mynnar i kollektiva lösningar – matlag, bilpooler, politiska frågor utanför partipolitiken, crowdfunding, diverse peer-to-peer-lösningar etc.

Även kulturen är en del av detta intresse; den blir i allt högre grad deltagarorienterad och digitaliseringen gör att allt fler kan delta i och påverka kulturen. Det institutionella kulturutbudet påverkas (förhoppningsvis?) av aktuella frågor i samhället, och dessa frågor går först som drev genom sociala medier. Och tänk på fanfiction, bloggar, podcasts, onlinedatorspel, musikskaparprogram som Garageband…

Idag är det alltså tämligen smärtfritt inte bara att konsumera kultur utan också att producera, delta, påverka, reagera och kommentera – klickklickklick. Och den här trenden lär inte vika.

Bildsamhället

Vi utvecklar ett bildsamhälle, där förmågan att på olika sätt tolka bilder blir oundgänglig. En betydande del av den digitala kommunikationen idag har visuella förtecken – bilder och grafiska element – och denna utveckling lär ju absolut inte stagnera. Men mediekompetensen har sannolikt inte höjts på motsvarande sätt, och förutsättningar ”att tillägna sig medie- och informationskunnighet varierar med socioekonomisk bakgrund”, skriver Kulturanalys.

Kultur-, utbildnings- och mediepolitik kan tillsammans sprida kritiska mediekompetenser.

Efterfrågan styr utbudet och filterbubblor

Stora datamängder om människors kulturvanor används för att anpassa kulturen till efterfrågan. Här finns det en risk för att likriktning och brist på nyskapande kultur. (Än så länge gäller nog detta främst den kommersiella kulturen, men jag kan egentligen inte se att särskilt många av de klassiska kulturbastionerna kommer att hålla sig undan på sikt.)

Tipsen på t.ex. Spotify, Bokus och Zalando är kanske ännu rätt trubbiga, men vänta bara – när tekniken blir smartare, blir människan…

Filterbubbla

När kulturutbudet på internet individanpassas i allt större utsträckning med hjälp av algoritmer, riskerar vi att fastna i filterbubblor. Man får den information och den kultur som man redan känner till. Bekräftelse som knappast leder framåt, funderar jag. Ett slags slutna informationsekosystem.

*        *        *

Egentligen innehåller rapporten inte särskilt mycket som överraskar mig. Vi lever liksom redan i de trender som skissas fram. Den visuella explosionen har jag levt med under stora delar av mitt liv och mångfaldsutmaningarna är ju helt uppenbara.

Jag ser mest fram emot att följa hur den befintliga infrastrukturen på kulturområdet hanterar deltagarkultur och publikengagemang; hur förskjuts rollerna för producenten, förmedlaren, konsumenten, kommentatorn, kritikern?


 Denna sida uppdaterades senast 2016-01-18 av Fredrik Sandblad.