Kulturvanor

Myndigheten för kulturanalys släpper nytt igen; i rapporten Kulturvanor analyseras data från SOM-institutet, mestadels från 2014. Aktuella grejer det här alltså. Och rafflande läsning.

Håkan

Undersökningen omfattar inte barn, har dragning mot ett estetiskt kulturbegrepp och är mestadels synkront.

Det material som spänner över tid visar en rätt stor grad av stabilitet. Tydligast är att biblioteksbesöken minskar, men att besök på pop- och rockkonserter och bio ökar. Bokläsningen ligger förresten i stort sett oförändrad över tid; larmrapporterna om bokens kräftgång verkar alltså vara överdrivna? 

De vanligaste kulturvanorna är att lyssna på musik, se på film och handarbeta eller hantverka. Konsert och teater är också rätt vanligt, ungefär hälften har gjort det under loppet av ett år. Riktigt tungt går det däremot för klassiska konserter, dans och opera. Det är bara en bråkdel av respondenterna som har gjort det flera gånger under året. Internetbaserade tjänster används en hel del; klart vanligast är att se på film eller tv över nätet.

Genusvariabeln skiljer ut. Kvinnor är betydligt mer aktiva i kulturlivet än män; det gäller både produktion och konsumtion och särskilt språkliga aktiviteter (som att läsa och skriva) och teckning. Män dominerar en enda kategori – att spela dataspel.

Kvinnor alltså. Men inte nödvändigtvis kulturtanter. Ser man till ålder dominerar de yngre över de äldre. Kulturvanorna viker helt enkelt med ålder. Det är faktiskt bara inom de riktigt anrika genrerna som unga och äldre är lika aktiva – scenkonstarterna klassisk konsert, dans och opera.

Även geografisk hemvist reglerar kulturvanorna. I medelstora och stora städer frodas kulturlivet, på landsbygden går det trögare. Mest uppenbara skillnader röjs för traditionell scenkonst, konserter och biobesök. Antagligen hänger detta samman med tillgång – aktiviteter som är inom räckvidd och kräver små resurser är populära. Hantverk, teckning, sång och skrivande är t.ex. relativt jämnt fördelade, sett till både bostadsort och inkomst.

En tydlig distinktion kan utläsas i nivå på utbildning. Hög utbildning korrelerar med större kulturaktivitet. De enda aktiviteter där skillnaderna är små gäller musiklyssnande och internetrelaterade vanor. Klassbakgrund och särskilt inkomst visar mindre skillnader än utbildningsnivå. Pengar är avgörande bara där inkomstskillnaden är mycket stor.

Salongen

Rapporten uppehåller sig särskilt länge vid läsning. Och här känner jag en viss utandning; vanorna är rätt starka, och över tid kan man faktiskt se en viss uppgång under de senast femton åren. Ålder verkar inte spela nån större roll, däremot framträder ett tydliga mönster för kön och utbildning – det är inte överraskande kvinnorna och akademikerna som dominerar läsningen. Ungefär 25 % av respondenterna utan eftergymnasial utbildning hade inte läst någon bok under året.

Rapporten har också undersökt vissa andra samband: Hur ser kopplingen ut mellan kulturvanor och andra aktiviteter som att besöka restaurang/bar/pub, motionera/träna, vistas i naturen eller besöka idrottsevenemang? Jodå, den som är kulturaktiv har ofta även den här typen av vanor. Kopplingen mellan kultur och restaurangbesök är särskilt är särskilt tydligt.

*          *          *

Det mesta av innehållet i rapporten överraskar mig egentligen inte. Lite förvånad är jag över att läsvanorna ligger på en både stabil och hög nivå. Åtskilliga studier, bland annat OECD:s PISA-undersökning, av grundskolebarn har ju tidigare visat en dyster trend för läsförmåga, i synnerhet för pojkar. En inte alltför djärv gissning är att effekterna kommer att visa sig på sikt även bland vuxna.

Lite överraskad är jag också över att mönstren är så pass tydliga för flera av de anrika kulturformerna, t.ex. klassisk musik, balett och opera. Publiken är liten, urban och högutbildad. Så har det ju i stort sett alltid sett ut, men strukturen är som sagt supertydlig.

En hel del känns optimistiskt i undersökningen. Själv tror jag att (den lite löst sammanhållna kategorin) ”eget skapande” är bland de viktigaste kulturvanorna för ett samhälle redo för framtiden. Eget skapande förknippar jag med bildning och reflektion. Att infrastrukturer (studiecirklar, bibliotek, nätverk, museer, vuxenutbildning, DIY-verkstäder m.m.) för sån verksamhet bibehålls och byggs ut är nödvändigt.


 

Sidan uppdaterades senast 2016-01-24 av Fredrik Sandblad.