Trävaror

 

Här presenterar jag några vanliga trävaror i inredningshantverk.

 

Lister

 

Den traditionella listen är tillverkad av massivträ, som har torkats, sågats, hyvlats och eventuellt frästs till rätt kvalitet och utseende. Och det finns en mängd typer av lister med olika användningsområden, däribland:

 

Listtyp  Användning
Foder Runt dörrar och fönster
Golvlist Vid mötet mellan golv och vägg
Taklist Vid mötet mellan tak och vägg
Bröstlist Avslutar stående bröstpanel
Kakellist Avslutar översta kakelraden
Trekantslist     För täckning, förstärkning m.m. 
Kvartsstav För dekoration, täckning m.m.
Rundstav Till skaft, stänger m.m.
Planhyvlat Standardmaterial för finsnickeri

 

I mitt möbelhantverk använder jag i stort sett tre typer av lister, nämligen kvartsstav, rundstav och i synnerhet planhyvlat.

Planhyvlat säljs i flera träslag i handeln. Det finns en väl fungerande marknad för klassikerna ek, björk, furu och bok, och några andra träslag kan man komma över med lite större ansträngning. Priset är dock rätt högt för vissa av träslagen.

 

Planhyvlad furu och ek 

 

I idealfallet är en planhyvlad list rak och tvärsnittet helt rektangulärt eller kvadratiskt, men i praktiken är virket ofta något skevt och kupigt. Deformationen är som regel större om listen är sågad tangiellt (med liggande årsringar i tvärsnittet) istället för radiellt (med stående årsringar i tvärsnittet).

Lister säljs i fallande (blandade) längder med specifika bredder och tjocklekar. Några dimensioner för planhyvlat i handeln är:

 

Tjocklek [mm]  Bredd [mm]
6                       21, 27, 33
8 8, 15, 21, 27, 33, 43, 56, 69, 95, 118                                                       
12 12, 15, 21, 27, 33, 43
15 15, 21, 27, 33, 43, 56, 69, 95, 118, 143
21 21, 27, 33, 43, 56, 69, 95, 118, 143, 167, 185
27 27, 33, 43, 56, 69, 95, 118, 143
33 33, 43, 69, 95, 118, 143
44 44, 69, 95, 118, 143, 167, 185
69 69, 95
95 95

 

Det finns en hel del svenska tillverkare av lister, däribland Gapro i Kallinge, Göteborgs List- och Träindustri, Dala List i Malung, Hedlund i Dala-Floda, UNE-produkter i Leksand, Burseryds Listfabrik, Dala Floda Group, Ekenäs Hyvleri och Moelven List i Karlstad.

  

Faner

 

Faner är tunna skivor av massivt trä. Vanligtvis är tjockleken mellan 0,5 och 3 millimeter. De vanliga produktionsformerna är svarvning och knivskärning. Knivskuren faner är exklusivare.

 

Buntar av faner

 

Vid svarvning fästs en stock i sina ändytor med dubbar för att sedan rotera mot en parallell kniv. Svarvningen sker i ett mycket högt tempo, på ett par sekunder kan fanerark på 20-30 meter rullas ut. Knivskuren faner framställs genom att ett långt hyvelstål skär genom en kluven stock.

Både svarvning och knivskärning kräver att stocken först mjukas upp i varmt vatten eller ånga (basning). Efter framställningen klipps faneret och torkas till önskad fukthalt för vidare användning.

Till specialfaneren hör masurfaner (från stockar med inre oregelbundenhet), pyramidfaner (från stammens klykor) och rotfaner (från stubbe eller rot).

Faner används inte minst i möbeltillverkning, eftersom stora träytor kan skapas till relativt lågt pris. Metoden att använda faner är gammal: Redan i Egypten 1500 f.Kr. användes faner, och materialet har brukats med diverse dekorativa ambitioner genom historien.

Dekopör är den traditionella titeln på den som utför intarsia, d.v.s. dekorativa mönsterläggningar av faner. Idag är intarsia rätt ovanligt. Jag misstänker att modernismens estetiska ideal delvis har diskvalificerat intarsian. Men jag anar att vissa formgivare idag åter börja längta efter dekorer och figurer, kanske får intarsian ny luft? Sågtekniken är i alla händelser så utvecklad att förutsättningarna finns.

 

    Intarsia av Erik Chambert 1955 

 

Faner limmas på ett underlag (blindträ), som förr bestod av billigt massivträ och idag oftast utgörs av MDF eller spånskivor. Det är viktigt att både över- och undersidan av underlaget faneras (s.k. kontrafanering) för att undvika deformation.

I handeln kan du hitta faner i en mängd olika träslag, t.ex. alm, al, ask, björk, ek och furu, men du får räkna med att leta litegrann.

Några svenska fanerleverantörer är Bröderna Holm i Sala, Fanerami i Mjölby, Nordiska Fanerfabriken i Vimmerby, Fanerkompaniet i Stockholm, Bohmans Fanerfabrik i Oskarshamn och Fredricsons Trä i Arlöv, Vaggeryd och Göteborg.

 

Plywood

 

Plywood (som också kallas “kryssfaner“ av den som är ortodox) består av ett ojämnt antal sammanlimmade faner lagda med korsande fiberriktning. Ofta har skivan fem eller sju lager faner, ibland tre. Krysslimningen dämpar träets naturliga egenskap att krympa och svälla vid fuktväxlingar.

 

 

  Plywood med tydliga fanerlager 

 

Tillverkningen är rätt enkel. Fanerarken bestryks med lim i en vals, läggs ihop på varandra och pressas samman i en varmpress. Därefter sker kantbeskärning, putsning och kvalitetssortering.

Plywood är ett gammalt material som har utvecklats starkt genom historien. Den industriella tillverkningen startade i USA på 1800-talet. Särskilda framsteg har nya limtyper inneburit.

Vanligast idag är fenolhartslimmade skivor (som ibland kallas WBP eller Water Boil Proof). De har mörka limfogar och klarar utomhusanvändning. Karbamidhartslimmade skivor har ljusa fogar och passar inomhus. De flesta limtyper i plywoodskivor svarar idag för mycket låga emissioner av toxiska ämnen.

Plywood är starkt och stabilt, och jag använder gärna plywood. Men i jämförelse med träfiberskivor är materialet dyrt.

Plywood förekommer i flera ytkvaliteter, däribland:

Kvalitet  

Egenskaper

 A

Extremt högklassig

 B

Tillåter bara smärre fel

 BB

Tillåter en del kvistar, lagningar etc.

 X

Tillåter sprickor, kvisthål etc. och används mest som baksida

 

Standardtjocklekar är mellan 3 och 24 millimeter för konventionell plywood, s.k. flygplansplywood är tunnare. Skivtypen har mängder av användningsområden både inom bygg- och finsnickeri.

I handeln hittar du plywood i flera träslag, t.ex. gran, furu, björk, al och ek. Det finns också en del kombiskivor, där olika träslag varvas för att åstadkomma vissa specifika egenskaper (t.ex. låg vikt och hög hållfasthet) eller kostnadsreduktion.

 

    Svarvad furuplywood

 

Nordiska designpriset (för formpressade trämöbler) som tidigare hette Forsnäspriset är en utmärkelse för möbler tillverkade av skiktlimmat trä. Flera möbler av formpressad plywood har belönats.

Skandinaviens största tillverkare av plywood heter Vänerply och ligger i Otterbäcken några mil norr om Mariestad. Där tillverkas över 100 000 kubikmeter plywood per år.

 

Limfog

 

Limfog är massiva träskivor av ihoplimmade stavar eller lameller med parallell fiberriktning. Helstavsskivor består av hela stavar och fingerskarvade skivor av skarvade lameller.

Helstavsskivor har generellt sett högre status, men fingerskarvade skivor har faktiskt flera fördelar. De är t.ex. formstabilare, utnyttjar råvaran effektivare och är lättare att producera i långa längder.

Breda stavar och lameller är svårare att limma och pressa och ökar risken för deformation vid fuktväxlingar.

  

   Fingerskarvad limfog av ek

 

Limfogstekniken är gammal. I den egyptiske faraon Tutanchamons grav har man t.ex. funnit en kista av limfog av cederträ. Graven är från 1300-talet f.Kr.

Den moderna tillverkningen av limfog är relativt enkel och till stor del automatiserad. Först torkas träet till en fuktkvot mellan 7 och 9 % (möbeltorrt). Sedan sågas och hyvlas materialet med hög precision för att kunna limmas och pressas. Andelen lim är mycket liten i produkten, cirka 0,02 %. Till sist putsas skivorna, vanligtvis med kornstorlek mellan 80 och 150.

En relativt ny typ av limfog är den formstabila och exklusiva treskiktsskivan. Tre limfogsskivor limmas ihop på höjden, och mittskiktets fiberriktning ligger vinkelrätt mot ytskiktens. Produkten passar bra till t.ex. luckor, där kravet på stabilitet är högt.

 

  

 Treskiktsskivor

 

Limfog passar i inomhusmiljö, t.ex. till möbler, golv och paneler. Det är lätt att renovera ytor av limfog, och materialet har därför lång livstid. Den långa livslängden i kombination med låg energiförbrukning och liten kemikalieanvändning vid tillverkningen gör limfog till en ekologiskt hållbar produkt

Limfog är relativt dyrbart, särskilt i större tjocklekar, ädla träslag och fina kvaliteter. I handeln förekommer olika tjocklekar, vanligast mellan säg 12 och 40 millimeter. Flera träslag är lätta att komma över i handeln (t.ex. ek, björk, gran, furu och bok), andra hittar man om man är envis.

Jämte planhyvlade lister är limfog huvudmaterial i mitt möbelhantverk.

Limfog tillverkas på flera håll i Sverige, t.ex. av ESS-ENN i Skruv, Bju i Rottne, Torsby Lamell, KG List i Norrhult och Orsa Lamell.

 

Lamellträ

 

Lamellträskivor har kärnor av rektangulära trästavar och (ofta) ytor av grundfaner. Kärnan kan vara gjord av t.ex. gran eller furu och ytan av al. Men ytan kan också vara av tunn spånskiva, MDF eller board.

Lamellträskivan var den dominerande skivtypen före spånskivan. Skivorna är formstabila och hållfasta, men de är dyra och används idag relativt lite. Vanliga tjocklekar är mellan 13 och 28 millimeter.

 

Masonit

 

Masonit (som ibland kallas “board“) är en träfiberskiva som har fått sitt namn efter sin uppfinnare, amerikanen Mason. Skivan började produceras i Sverige 1929, och den blev mycket populär i mitten av 1900-talet.

 

      Mr Mason

 

Vid Stockholmsutställningen 1930 presenterades funktionalismen i Sverige, och samtidigt fick masoniten sitt genombrott. Till funkisens estetiska ideal hörde släta ytor som lätt kunde åstadkommas med masonit. Kanske blev materialet något av en metafor för social upprustning och optimism i Sverige.

Produktionen startade vid Rundviksverken (Masonite AB) i Ångermanland. Som mest fanns 18 masonitindustrier i Sverige, men idag återstår bara just Rundvik.

Äkta masonit tillverkas genom att träfibrer friläggs med hjälp av högt ångtryck. Massan mals sedan i en kvarn och blandas med vätska. Den våta massan läggs ut på ett löpande band ("viran") som passerar pressvalsar som pressar vätska ur materialet.

Arket pressas samman under högt tryck och hög temperatur, och fibrerna binds då samman av naturliga ämnen i veden (lignin). Till sist värmehärdas skivorna och konditioneras till fuktjämnvikt.

För att förbättra formstabilitet och minska fuktupptagning kan masoniten oljebehandlas.

I tillverkning av äkta masonit behövs alltså inget lim, och på så vis är materialet en ren naturprodukt. Och masonit var faktiskt det första byggmaterialet som godkändes av Astma- och allergiförbundet, bl.a. eftersom materialet släpper ut väldigt lite av det skadliga ämnet formaldehyd.

Tillverkningen av masonit är tyvärr inte särskilt snabb, processen tar cirka 16 timmar, och den är ganska energikrävande.

 

Masonit 

 

Masonitens ena sida är slät, den andra viramönstrad. Hårda boarder är oftast tunna, mellan 3 och 6 millimeter, men porös board finns i större tjocklekar.

Board har många användningsområden. I möbler förekommer materialet ofta i ryggar och lådbottnar. Dessutom finns det masonitprodukter för undergolv, väggar, tak och en del andra konstruktioner. Oljehärdad masonit används i särskilt krävande miljöer. Under en period var masonit närmast konvention i innerväggar, men numera dominerar gipsskivor som är bättre ur bl.a. brandskyddssynpunkt.

Masonit har rent allmänt förlorat i popularitet. Möjligen kan man spå en liten renässans från oväntat håll. Designföretaget Folkform (Chandra Ahlsell och Anna Holmquist) har nämligen utvecklat en ny dekorativ produkt där blommor pressas in i masonitens yta. Vi får se.

 

MDF

 

MDF står för Medium Density Fibreboard och är en relativt modern och mycket formstabil träfiberskiva. Syskonet HDF är helt enkelt en hårdare version av samma produkt.

MDF tillverkas genom att träflis (sågverksflis och flis från massaved) behandlas med högt tryck och hög temperatur och därefter mals i kvarnar, s.k. raffinörer. De frilagda fibrerna torkas och formas till en matta i en formstation. Därefter varmpressas materialet i flera steg till en skiva. Fibrerna binds samman av lim som tillsätts före formningen. Skivorna formatsågas och slipas slutligen till hög ytfinish.

 

Min arbetsbänk av perforerad MDF

  

Till största delen består MDF av vedråvara (ca 82 %), resten är lim (ca 12 %) och vatten. Limmet är ett urea-formaldehydlim, men emissionerna av gifter är relativt små. Och efter sin livstid kan materialet precis som andra träprodukter användas som bränsle.

Skivorna är släta på alla sidor och går lätt att bearbeta och ytbehandla. MDF kan enkelt sågas, fräsas, fogas, folieras, lackas, målas och faneras. Kantlistning är inte nödvändig, eftersom skivan är homogen.

Till nackdelarna hör materialets höga vikt; det har faktiskt högre densitet än t.ex. massiv ask, bok och ek.

MDF har många användningsområden i inredningssnickerier. Skivorna kan användas till bl.a. möbelstommar, bordsskivor, garderobsfronter och köksluckor. Användningsområdena ökar successivt: Formgivare och tillverkare lockas av materialets stora flexibilitet och låga pris.  

MDF tillverkas i mängder av tjocklekar, oftast mellan 6 och 35 millimeter, men i handeln hittar du lättast skivor i mitten av detta intervall.

En stor svensk tillverkare av MDF är Karlit i Karlholmsbruk några mil söder om Gävle.

 

Spånskiva

 

Spånskivan är en stor produkt som har en hel del likheter med MDF, bl.a. i tillverkningen. Spånskivor tillverkas genom att träflis mals till spån som sedan limmas till skivor i värme och under tryck. Råvaran är ofta gran eller furu, ibland björk. Den stora skillnaden mellan spånskivor och MDF gäller processen av träråvaran, som mals i grövre bitar i spånskivor.

Andelen lim i spånskivor är ca 10 % och vedråvara 80 %, och den dominerande typen av lim är urea-formaldehydlim.

 

  

Spånskivor

 

Spånskivans ytor är hårda, men kärnan porös, och kantlistning är nödvändig. Massiva kantlister kan också användas för att förstärka t.ex. hyllplan. Spånskivor har nämligen en tendens att deformeras vid belastning.

Spånskivan är ett klassiskt inslag i våra hem. Det finns särskilda skivor för väggar, golv, tak, möbler och en del andra konstruktioner. Spånskivan kan enkelt förädlas genom t.ex. fanering, målning, foliering, laminering, spontning och formatsågning.

Vanliga tjocklekar är mellan 10 och 22 millimeter för byggskivor och mellan 8 och 38 millimeter för skivor av möbelkvalitet.  

Spånskivor är billiga, och de används ofta i plana detaljer i möbler. Till materialets nackdelar hör att det är tungt, kräver anpassade tekniker för sammanfogning och har begränsad hållfasthet.

Två stora svenska tillverkare av spånskivor är Swedspan i Hultsfred och Byggelit i Östersund. De tillverkar omkring 400 000 respektive 150 000 kubikmeter spånskivor per år.

 


Frågor? Kontakta mig!


Sidan uppdaterades senast 2008-02-01 av Fredrik Sandblad