Den vassa eggen

Det gäller att hålla eggen vass. Om du reser några mil norrut från Växjö höjer sig landet. Under en av höjderna, Hultaklint, hittar du Singoallas grotta. Nån hemlighetsfull och djup grotta med fuktiga stalaktiter och stalagmiter är det dock inte frågan om: Ett tungt granitblock vilar i all anspråkslöshet som tak över två klippor.

Men landskapet är oemotståndligt, dramatiskt, nästan brutalt. Från toppen av Hultaklint har du fri sikt upp till fem mil, sägs det, i tre väderstreck. Och vid Singoallas grotta, som ligger dold i en storstammig granskog, stupar berget obarmhärtigt ner i en ren, djup källsjö.

Senromantikern Viktor Rydberg föll för miljöerna och lät kärlekshistorien mellan zigenarflickan Singoalla och riddaren Erland Månesköld i sin egen favoritroman Singoalla utspelas här. Alldeles i närheten, i Berg, ligger förresten en annan kulturplats av dignitet, nämligen den framsynta Elin Wägners hem Lilla Björka.

 

Elin Wägner

 

Men jag har hamnat i trakten av helt andra skäl: I den lilla bullerbyn Lädja (med runt tretti hushåll) håller möbelsnickarmästaren Håkan Palm till. Lädja ligger vackert, dessutom alldeles i närheten av ett av Sveriges möbelmeckor, Lammhult. Håkan drog igång Lädja snickerimagasin för många år sen av kärlek till hantverk och svenskt lövträ.

 

Lädja snickerimagasin

Här produceras kvalitetsmöbler enligt klassiska snickeritraditioner. Jämte sin egen möbelproduktion är Håkan pedagog, med bakgrund som slöjd- och yrkeslärare.

 

Mustascher

I fem dagar har jag och fem andra tillgång till Håkans handledning och verkstad. Vi börjar i teorin, i ett rum med undervisningsmaterial, ritbord och hyvelbänkar. Håkan går igenom de svenska träslagen och diverse förädlade trämaterial, t.ex. masonit, MDF, spånskiva, lamellskiva och plywood. Sen berättar han om finsnickarmässiga sammansättningar: tappning, sinkning, slitsning, centrumtappning, kontraprofilerng och annat.

 

Håkan Palm

 

På väggarna i rummet hänger det gamla skolplanscher med snickerimotiv. Kolla in bilden nedan. Så skulle idealsnickeriet se ut för inte så väldigt länge sen. Missa förresten inte mustascherna. Svårslagna.

 

Mustascher

 

Ångtrumma

I nästa rum riggar vi upp ångtrumman, ett äkta hemmabygge. En vattenkokare är kopplad till ett isolerat ventilationsrör. Placera veden i röret, slå på vattenkokaren, vänta.

 

Ångtrumma

 

När träet har utsatts för ånga, basats, är det böjbart. Förvånansvärt böjbart, må jag säga. Kolla in skruven på 360 grader på bilden nedan.

 

Skruvat trä

 

Virke

Håkan har ett rejält virkesupplag. Grova dimensioner av kantad och okantad al, alm, ask, bok, mahogny, björk, ek, lind, lönn, sälg, poppel och annat vilar i halvsorterade travar. Det mesta av virket är redan nedtorkat. Håkan har ingen egen torkanläggning utan legotorkar eller köper färdigtorkat.

 

Virke

 

Jag studerar virket och fångas av den heterogena strukturen i rötskador. Flammig, rötskadad ved i t.ex. björk och bok har helt klart estetiska potentialer. Den blonda skandinaviska möbelstil som vi så länge har dragits med diskvalificerar oroliga, råa trästrukturer. Men för egen del har jag inget emot trä med oförutsägbara, vilda uttryck.

När Håkan förevisar poppeln är jag såld. Kraftfull struktur, väldefinierad kärna och splint. Och jag har faktiskt aldrig förr skurit i poppel. Jag vrider och vänder på de grova poppelbitarna.

Poppel är en videväxt, precis som asp, och det finns faktiskt en del likheter mellan de båda träslagen, båda har t.ex. trådig, lätt och mjuk ved. Dessutom skjuter både poppel och asp envisa rotskott.

Poppel används knappast alls i inredningssnickerier, annat än bemålad eller som blindträ och kontrafaner. Det finns massor av arter och underarter av poppel. Jag misstänker att jag håller silverpoppel i min hand.

I Sverige förekommer poppeln inte naturligt, alla poppelarter är införda, men trädet är rätt vanligt som prydnadsträd. Även om det finns en och annan större poppelplantering, främst i södra halvan av Sverige, har jag aldrig sett poppel i den ordinarie trävaruhandeln.

Jag väljer ut virke, ett rejält råämne, och bär in det i maskinhallen.

 

Jurassic park

I maskinhallen, snickeriets bultande hjärta, hittar jag en enkel men kraftfull snickarutrustning. Klassiska maskinmärken, några av dem sedan länge insomnade, andra ännu levande i högönsklig välmåga. Jonsered, Jon Stenberg, Stenbergs, Fjellman, Waco etc.

Spånsugsanläggningen dånar, snickarens kroniska tinnitus. Jag behåller för det mesta mina hörselkåpor på. Vi rör oss som skuggor i maskinhallen. Ett snickeri är ett myller av handverktyg, maskiner, maskinverktyg, kuttrar, stål, klingor, knektar, mallar, skjutmått, tumstockar, stämjärn, slipband, anhåll, chuckar, sågar, raspar, filar, skär, putsmaskiner, handöverfräsar och annat.

Maskinerna har rätt många år på nacken, men de är välsmorda och stabila. Karaktär och temperament. När jag drar igång rikthyveln känner jag att de breda golvtiljorna i magasinet vibrerar. De tunga maskinerna är ödlegröna, påminner om dinosaurier, tänker jag. Klingor och stål är tänder och ögon från en urtidsvärld som glittrar och glimmar i trädammet.

 

Sinkmaskin

 

Kanske är fladderputsen en muterad fladdermus från juraperioden? Fanerpressen, stämborren och sinkmaskinen (med sina blottade remmar och kedjor) liknar godmodiga växtätare? Men justersågen – den måste väl vara den skräckinjagande, köttätaren Tyrannusaurus Rex? Det ultimata vilddjuret! Det är lätt (jag försäkrar) att känna sig naken inför en rytande justersåg!

 

Justersåg

 

Håkan förevisar maskiner, skyddsföreskrifter, tekniker och genvägar. Såhär gör man förresten, berättar Håkan, ett gångjärn i trä. Snabba fingrar.

 

Gångjärn i trä

 

Mitt eget projekt, en vägghängd sänghylla med lucka och låda, är i förväg skissat och måttsatt. Hyllan går under arbetsnamnet To His Coy Mistress efter en 1600-talsdikt av den brittiske barockpoeten Andrew Marvell.

Jag skär i mitt bastanta poppelstycke med planhyvel och justersåg. Poppeln doftar. Koligt och skarpt. Sen limmar jag poppelstavarna till skivor och sammanfogar skivorna med centrumtappborren. Därefter tillverkar jag en låda i björk. Vi monterar en tappsläde på bordsfräsen, fäster några notfräsar på spindeln. Sen fräser jag några riktigt rena sockerlådssinkor.

Jag skär ut ett handtag ur ett stycke sjödränkt ek, svartek, med bandsågen. Eken kommer från ett vrak nånstans i Östersjön, mellan Kalmar och Karlskrona. Några hobbydykare erbjuder sig att (i full diskretion) hämta upp den åtråvärda, dränkta veden.

Jag borrar några hål i handtaget med pelarborrmaskinen och fäster handtaget på skåpsluckan med centrumtappar.

Innan jag slutmonterar och ytbehandlar skåpet (med linolja och terpentin) putsar jag delarna i kant- och långbandsputs. Nu är förlossningen över. Den vägghängda sänghyllan To His Coy Mistress har sett dagens ljus. Få vi ej solen att stå still, så skall den virvla som vi vill!

 

To His Coy Mistress

 

Bildhuggare från Indonesien

En dag dyker en bildhuggare från Indonesien upp. Det är en ganska ung man, nånstans mellan 25 och 30 år gammal, gissar jag. Jag tror att han kommer från en by på Java. Han har varit i Sverige i några veckor, kan absolut ingen svenska och ganska lite engelska.

Men han kan skära spån. Ja, jävlar. Han mejslar snabbt fram ett blommotiv ur ett stycke lind, konstaterar att linden är lättarbetad i jämförelse med de tropiska träslag som han är van att jobba i. Det gäller att hålla eggen vass, tänker jag.

Förr var bildhuggaren oumbärlig för möbelsnickaren. Jag tänker på Ola och Christian Eriksson i Taserud. Utan dem hade Bröderna Eriksson aldrig kunnat vinna sitt blytunga rykte runt sekelskiftet 1900.

 

Vilma

Det är viktigt med pauser. Då serverar Carina, Håkans fru, lunch och fika. Potatis från grannbondens odling, hembakat bröd, hembakade bullar, hemkokt saft, småländsk ostkaka och annat. Carina sköter också administration och ytbehandling i Lädja snickerimagasin.

 

Carina

 

När vi pausar berättar Håkan yviga anekdoter och skrönor från trakten och från sitt snickarliv. Ibland bromsar Carina honom, men Håkan fortsätter helst, han älskar att berätta. Under bordet ligger hunden Vilma. Hon har vacker päls, frodig som ett fårs. Hon slickar mina händer och fötter.

 

Vilma

 

I pauserna pratar vi också om maskinmärken, snickeriverktyg, träleverantörer m.m. Swedendro, Felder, Hammer, Lövånger, Logosol, Dick, Theofils, Duab-huset, Bröderna Holm, Gapro, Ejca, Gör-det-själv o.s.v.

 

Utställning

Håkan ser sig nog mer som möbelsnickare än möbeldesigner; men det hindrar inte att många av hans produkter är riktigt raffinerade i estetiken.

På snickarmagasinets luftiga övervåning har Håkan sin utställning. Jag följer den knarrande trappan. Flera av objekten fångar min uppmärksamhet. Ett runt bord i flammig, betsad björk har både balans och karaktär.

 

Runt bord

 

Dessutom gillar jag ett soffbord i poppel. Här är de ljusa och mörka stavarna effektfullt limmade mot varandra. Splintkärna–splint–kärna.

 

Soffbord i poppel

 

Håkan har också lyckats bra i några spröda skulpturer – fåglar och andra figurer. Skulpturernas uttryck vandrar på en tunn linje: Är figurerna goda eller onda, kärleksfulla eller skrämmande?

 

Skulptur

 

Cigarren, likt mycket annat i världen, tar slut. Nu vrider sig året strax från augusti till september. När jag efter fem dagar lämnar Lädja har jag en oväntad känsla i bröstet: Det är nämligen samtidigt både varmt och vemodigt, gryning och skymning. Varför känns det så?

 

Länktips

Lädja snickerimagasin

Stenbergs

Jon Stenberg

Viktor Rydberg-sällskapet

Elin Wägner-sällskapet

Swedendro

Dick

Theofils

Lövångers maskin  

Bröderna Holm

Duab-huset

Logosol

Gör-det-själv

Ejca

Waco

 


 

Några frågor? Kontakta mig!


 

Sidan uppdaterades senast 2009-09-08 av Fredrik Sandblad